Hälso- och sjukvården inom Region Gotland ska ånyo upphandla ambulanssjukvården. Den 18 juli ska anbuden vara inlämnade och i praktiken finns knappt några bolag utöver befintlig aktör som kan räkna på uppdraget. Omsättningskravet är nämligen fem gånger så högt som omsättningsvärdet.
Sjukvårdsledningen skriver i en debattartikel att dom inte vill diskutera upphandlingens innehåll i media då alla leverantörer får samma information och samma svar på frågorna på ställda krav i upphandlingen. Problemet är att kraven i upphandlingen vare sig har stöd i vetenskapssamhället, ekonomin eller någon form av konsekvensanalys (har inte gjorts).
Antalet utbildningar för ambulanssjukvårdare ökar inom yrkeshögskolans utbud och har blanda annat fått den positiva effekten att lösgöra fler sjuksköterskor till sjukhusvården. Kravet i en ambulans är att det ska finnas minst en legitimerad person för iordningställande och administration av läkemedel. Region Gotland borde satsa mer på ambulanssjukvårdare och fler övningar för ambulanspersonalen i regionen.
Tyvärr är ambulansberedskapen på Gotland sedan flera år bristfällig då det inte sällan saknas ambulanser på flera håll. Regionens vilja att arbeta mer med dynamisk dirigering så kommer beredskapen försämras, då det enda botemedlet för bättre insatstider är en ambulanssjukvård som dimensioneras till verkliga förhållanden.
Jag läser att nämnden och förvaltningen har goda förhoppningar om en lyckad upphandling. Med dom krav som nämnden satt upp så kan förvaltningen redan nu meddela nuvarande ambulansbolag att uppdraget är deras. Region Gotland äger inte ens en enda egen ambulans, vilket ur beredskapssynpunkt är milt sagt skrämmande när man granskar regionens krisberedskap. Innan regionen kräver saker i upphandlingar så kan det vara klokt tala med berörda fackförbund och framförallt med ambulanspersonalen. Att ta bort ambulanssjukvårdare i tider då yrkesgruppen växer och verkligen behövs, kan bara vara frukten av tondövhet och okunskap.