Jag anser att både gotlänningar och aktörer inom besöksnäringen bör vara mer öppna för att överväga en sådan åtgärd.
Turistskatter är väletablerade internationellt, även om de kan kännas främmande i en svensk kontext. Det finns många sätt att utforma en sådan skatt.
Förslaget om 100 kronor per person och natt kan upplevas som högt, men det finns andra modeller. Till exempel kan man beskatta Airbnb uthyrning, även om det behöver vägas noggrant då många gotlänningar är beroende av den extrainkomsten på en ö där lönerna ofta är låga. Man kan också beskatta kryssningsresenärer, så att även dagsbesökare bidrar till den lokala ekonomin.
Oavsett modell är turistskatter ett beprövat sätt att fördela turismens vinster mer rättvist. Turismen har gett oss restauranger, caféer, kulturevenemang och service som inte annars hade funnits, inte bara i Visby, utan även på landsbygden. Samtidigt finns utmaningar med att långsiktigt finansiera skolor, vägnät och annan offentlig infrastruktur. En väl utformad turistskatt kan bidra till att möta dessa behov.
Det finns flera internationella exempel. Venedig införde 2024 en dagsavgift på 5 euro (gäller max fem dagar). Beroende på säsong, plats och typ av boende varierar skatten mellan 1 och 5 euro per natt. Det genererade över 2,4 miljoner euro första året.
Nya Zeeland tar ut 100 nyzeeländska dollar per besökare i IVL, internationell besöksavgift, för att stödja offentliga tjänster och hållbar turism. Hawaii har en grundskatt på 11 procent på boende, med ytterligare 3 procent per län totalt 14 procent, vilket förväntas generera över 100 miljoner USA-dollar årligen. I städer som Barcelona betalar man upp till 7,50 euro per natt beroende på hotellklass, Berlin har en skatt på 7,5 procent på boende, och i Paris kan det kosta upp till 16 euro per natt.
Dessa exempel visar att skatterna, om de införs med tydlig kommunikation och rimlig nivå, inte nödvändigtvis minskar turismen. Tvärtom kan de skapa lokal acceptans och bidra till långsiktig hållbarhet.
Vi bör inte se en turistskatt som något som är emot turister, utan som ett sätt att ta hand om vårt samhälle.