Kryssningsbesökarna slipper klätter-/byggställningen som första entré vilket är bra. Nu verkar nästa passage bli genom en brädgård för 70 miljoner. Atmosfären som en hamn betingar försvinner, alla dofter, pulsen av liv, ljud och rörelse som bara finns där. Bilisterna från färjorna kan se fram emot ännu fler p-platser vid Blå lagunen och på Fårö. Mer av samma-samma alltså när det istället gäller skapa något nytt och fräscht.
Utveckling är att bryta lite nya idéer så strunta i nya bron. Ha kvar nuvarande struktur för en promenad, hyr in under tre månader ett antal elektriska självkörande minibussar för hamnsträckan och en större buss för transport upp till Österport. Tre alternativ som är billigare och bättre ur många aspekter. Bilismen som tagit över på Fårö, där inte ens sträckan Sudersand-Ekeviken kan medge en skön och säker promenad eller cykeltur. Dags att tänka nytt och göra något som är i takt med tidsandan, återskapa i all enkelhet en bygdeväg med sitt regelverk som gäller under semesterperioden.
Hur svårt kan allt vara? Ett exempel på exceptionell arbetsinsats är Fåröfiber som skapat en infrastruktur för 900 fastigheter. Med tanke på Fårös fragmenterade ägor, skyddsobjekt som stenrösen, naturreservat, ledningar och markskikt så är inget omöjligt tydligen.
Med ett perspektiv från såväl besökare som aktuella omvärldskrav, så är det läge skapa nya intryck för våra besökare. Självkörande bussar och bygdeväg är en bra kombo för imagen.
Turistens första intryck
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.