Kalkgrus och damm – vardag på vägen i Norrlanda

Igendammad bakruta på bil, inte insändarskribentens dock. ”Det vita kalkdammet lägger sig över både naturen och fordonen, och min bil blir snabbt så smutsig att det knappt går att se ut genom rutorna”, skriver Gun Johansson, Bjärs gård i Norrlanda

Igendammad bakruta på bil, inte insändarskribentens dock. ”Det vita kalkdammet lägger sig över både naturen och fordonen, och min bil blir snabbt så smutsig att det knappt går att se ut genom rutorna”, skriver Gun Johansson, Bjärs gård i Norrlanda

Foto: Katarina Hedström

Insändare2025-04-29 10:35
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag är 89 år och har bott på gården Bjärs i Norrlanda sedan 1973. Här ute på landet är vi vana vid att ta saker som de kommer, men ibland behöver man ändå lyfta en fråga – särskilt när det handlar om vardagen för oss som bor här.

Utanför mitt hus går en enskild väg som kommunen ansvarar för att sköta, och det vill jag börja med att tacka för. Det betyder mycket att vägen hålls i skick, särskilt för oss som är beroende av den i vardagen. Samtidigt vill jag lyfta en liten synpunkt på hur skötseln genomförs.

De senaste åren har vägen belagts med ett kalkhaltigt grus som ger upphov till stora mängder damm. Det vita kalkdammet lägger sig över både naturen och fordonen, och min bil blir snabbt så smutsig att det knappt går att se ut genom rutorna.

Det grova gruset gör det dessutom mycket svårt – ibland omöjligt – att cykla på vägen, vilket begränsar möjligheten att ta sig fram, särskilt för oss äldre som gärna vill vara aktiva och självständiga.

Jag förstår att vägar måste underhållas, och uppskattar att det görs. Men jag undrar om det kanske finns andra lösningar eller material som skulle göra vägen mindre dammig och mer lättframkomlig. Det skulle verkligen underlätta livet här i Norrlanda.