Jag blev glad när jag läste insändaren från Tomas Rådkvist i Grötlingbo om beteckningen ”Sommargotlänningar”.
Han bemötte en anonym insändare som ondgjorde sig över sommargotlänningar.
Den anonyme ansåg att alla som inte är fast bosatta på ön ska kallas turister.
Själv är jag född på fastlandet och har bott på olika ställen i landet. Den fientlighet mot besökare på ön som den anonyme skribenten ger uttryck för står som tur är väldigt få gotlänningar för. På fastlandet kallar man inte andra svenskar för turister utan då är siktet mer inställda på besökare från utlandet. Att ordet sommargotlänning är skapat av fastboenden och inte av dem som gästar ön var klargörande. En positiv benämning på dem som vistas långa tider, ofta året runt, i sitt fritidshus och som upplevs som ett positivt tillskott i socknarna.
Min erfarenhet av att ha varit sommargotlänning i 50 år och nu gotlänning i 26 år är att en väg att rekrytera arbetskraft och öka Gotlands befolkning är att välkomna sommargotlänningar. Utan någon anknytning till Gotland är det svårt att uppnå målet att rekrytera och behålla kompetent arbetskraft som vi behöver inom många bristyrken på ön. Vi behöver bli fler på ön för att öka vårt skatteunderlag och bli mindre beroende av skatteutjämningsbidrag från fastlandets kommuner.
Så sluta att polarisera och ställa grupper mot varandra. Vi behöver inte mer motsättningar i världen utan mindre.