Varför skulle man då frånta dem det som är deras rättighet: Att vistas i lugna och gröna miljöer som verkar för en trygg tillvaro som stimulerar barnens sinnen och lärande! För att istället trycka in dem på andra förskolor med påföljd att barngrupperna blir större och den gröna lugna tillvaron grusas.
Det finns de barn som är i extra behov av icke stressande miljöer. Hur blir det nu för barnen vid berörda förskolor med ökade barngrupper med påföljd av trängre utrymmen och yta att vistas på? Hur blir situationen för alla pedagoger?
Jag utmanar beslutsfattarna att ta en arbetsdag på Klubbsvampen och de övriga förskolorna i Östra Visby före och efter nedläggning så att de kan jämföra barnens situation på förskolorna och rannsaka sitt beslut.
Jag tillsammans med andra föräldrar är både ledsna och besvikna. Om inte de som ska verka för barnens bästa klarar av att fatta rätta beslut utifrån barnkonventionen, vem ska då värna om deras uppväxt och framtid? Vi i Sverige, till skillnad från andra länder, har möjlighet att följa barnkonventionen - Varför gör vi inte det då?
Vad händer när barnafödandet ökar igen eller om fler föräldrar och barn flyttar till området? Det hela är så oförståeligt och kortsiktigt tänkt. Områdets levandegörande minskar i och med att förskolan läggs ned. Många kommer att sakna barnens skratt och lek!
Eftersom vi har möjlighet att välja förskolor via fritt val så skulle man istället kunna satsa på att renovera och bygga ut Klubbsvampen. Och på så vis möjliggöra att fler barn från andra områden får möjlighet att ta del av en av de mest natursköna och stimulerande utemiljöer samt trafiksäkra områden som finns att tillgå i Visby.
Det kanske finns en privat aktör som kan tänka sig ta sig an uppgiften!
Avslutningsvis, tack till alla er som försökt att rädda förskolan Klubbsvampen genom att skriva under namnlistan!
Som barnen brukar säga: Varför måste vuxna bestämma?
Beslutet att lägga ned Klubbsvampen är definitivt inte taget utifrån barnens perspektiv.
Förskolan Klubbsvampen med delar av barnens lekyta.
Foto: Jenny Örjestad
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.