När jag kom till Gotland för många år sedan var jag överlycklig. Jag älskade ön och kunde aldrig föreställa mig att det skulle ändras.
Idag känner jag mig ensam och isolerad här. Jag kan inte ta båten till fastlandet när jag vill på grund av de skyhöga biljettpriserna. Det finns så många konserter, teaterföreställningar och övriga kulturupplevelser som jag skulle vilja se men det går inte på grund av priserna på färjan.
Jag skulle vilja besöka släkt och vänner mycket mer men det går inte. Jag kan lämna ön max två till tre gånger per år och då har jag ändå ett jobb. Hur kommer det att bli när jag blir pensionär? Släkt och vänner kommer alltmer sällan och jag känner mig mer och mer ensam och isolerad. Jag tänker nästan varje dag på att flytta härifrån och det blir nog så till slut. Hur kan det få vara så här?
Jag är så sjukt trött på att höra Destinationen prata om sin dynamiska prissättning och att de ligger långt under max-priset som de skulle kunna ta. Jag vill inte höra era mekaniska svar utan jag vill i stället att någon från Trafikverket ska svara och förklara varför vi som bor på Gotland ska behöva betala flera tusen extra för att åka inom vårt eget land?