Gotland som centralt placerat i Östersjön har alltid haft en stark koppling till fiske. Vi har sett små fiskehamnar växa fram för att sedan utarmas och senare i stort sett försvinna . Då talar jag om det som i dag skulle kallas småskaligt fiske men som har försvunnit. För den som inte fiskade själv till husbehov kunde gå till närmaste fiskehamn och köpa en kasse strömming, torsk eller flundror. Detta fiske var biologiskt hållbart och det kan nog de flesta skriva under på.
De största trålbåtarna som fanns i Östersjön fram till 1980-talet var den sovjetiska fiskeflottan som med sina moderfartyg processade strömming uteslutande för mänsklig konsumtion.
Tiderna förändrades och den stora svenska västkustflottan fick upp ögonen för Östersjöns strömming. Inte som människoföda, utan för tillverkning av fiskfoder för norsk laxuppfödning. Detta fiske har fortsatt och eskalerat i omfattning och de stora trålarna kan ta ombord cirka 2000 ton fisk. Många av de stora svenskägda trålarna är inte ens registrerade i Sverige, utan annat EU-land
Genom svenskt medlemskap i ICES (International Council for the Exploration of the Sea) sedan 1902 och sedermera också EU så skulle dessa tillsammans garantera att fisket skulle bli biologiskt hållbart. Fångstkvoterna ska bygga på vetenskapliga underlag
Sedan många år har forskare hävdat att det överfiskas i Östersjön. Fångstkvoterna är för stora och trålmaskorna för små. Foderfisket tillåter 16 mm trålmaska och fångar näst intill allt i havet. Sverige brukar alltid hävda försiktighetsprinciper i det mesta men här står man med händerna i fickorna. Man kan skylla på säl, skarv, husbehovsfiske och kväveutsläpp från jordbruken men säg inte ett ont ord om stora västkusttrålare om fiskemyndigheten har sitt huvudkontor i Göteborg.
Sverige hade mycket fiskevatten innan EU-inträdet. Då hade man också ett stort inflytande över fisket. Största delen av våra fiskevatten har vi överlåtit till EU och därmed tappat kontrollen. Visst, vi kan förbjuda våra svenska fiskare att fiska foderfisk men de övriga EU.fartygen kan vi inte mota bort. Där har vi avtal som dessa stöder sig på. Har ICES beslutat att viss mängd strömming/skarpsill får fiskas i Östersjön så har Sverige inget att sätta emot. Svenska fiskefartyg har dessutom avtal om att fiska i andra länders vatten och då måste allt omförhandlas. Alltså fortsätter man i dårskapen och fiskar tills det blir olönsamt och nästan fisktomt. Havs o vattenmyndigheten är den myndighet som har huvudansvaret för svenskt fiske och är i detta läge ganska bakbundna av avtal på högre nivå.
Under tiden kan de svenska myndigheterna lägga kraften på att jaga husbehovsfiskare med alla upptänkliga fiskeregler och förbud och låtsas inför allmänheten att de gör en stor insats för det biologiska hållbara fisket.