Vad är då tillräcklig tid? Under militärtjänstgöringen fick jag lära mig att ”tilldelad tid är tillräcklig tid”. Och ändå begär vi ofta mer tid – livet kan ju vara så roligt och inte bara en dans på taggiga rosor.
När man är på Fårö, så finns en möjlighet att släppa ”statsbesökstempot”. Att söka varandet i till exempel att se eftermiddagens släpljus bland tallar och enar, bada i det varmare vattnet under den sena eftermiddagen, i smaken av smultron, i att höra lammen beta, och kanske stämma tid med en vän vid en rauk. När vännen kommer med orden ”jag är lite sen” så tänker du att i perspektivet av att vara bland ”400 miljoner gamla korallrester i raukarna” – hur kan man vara sen då?
Många har inte tid, eftersom deras almanackor är fyllda till våren 2026. Är de tidsfattiga och missar en del av meningen? Det är förstås val som avgör, men på vilka grunder?
Ö-tid är en möjlighet till reflektion. Är det verkligen ”tillbaka till jobbet” som gäller, eller är det ”en väg framåt”? Fråga dig det när du vilar bakom strandrågen med sanden mellan tårna och den droppblöta ryggen i solen efter badet, eller när du sitter vid det spegelblanka havet och ser att horisonten är lite disig - dvs. när himlens och havets begär att mötas blir tillfredställt. Tänk också på de som behöver dig och de som du behöver. Lämna måsten på hyllan i hallen - nu har du ö-tid! Mellan nyss och strax. En evighet i sänder…