En promenad längs stranden vid Tofta är både uppfriskande och välgörande för kropp och själ och ett ypperligt sätt att få bort några julkilon och att samla tankar...
– Va, ska vi ha nyårspresenter? Men nyår ska väl vara föresatser, löften och förhoppningar om en hållbar bättre värld där vi låter det icke-materiella ta plats?
Vinden ligger på från sydväst, den river tag i kapuschongen och vinden från havet tar med sig doft och ljud upp på land. Jag går vidare och tankarna fortskrider.
Tankar på förhoppningar om icke-materiella önskningar blandas med tankar på de stora förändringar man vill genomföra på stranden, de kallar det utveckling. På stranden vill man bygga ett lyxresort där ett stort och högt hotell ska ingå, ett restaurangbygge mitt på stranden inom strandskyddat område, har redan påbörjats. Jag kallar det exploatering.
Nyåret är förhoppningens och önskningarnas tid och min önskan är icke-materiell.
Jag önskar mig ett svart hål, likt det i årets adventskalender på tv, som kan få människor, saker och ting att förflyttas bakåt i tiden?
Då skulle jag önska att länsstyrelsen på Gotland förberedde sina arbeten mer väl, innan de beviljar dispens från strandskyddet som tillåter byggandet av en restaurang om 540 kvadratmeter som enligt rådande regelverk endast skulle vara 15 kvadratmeter.
Länsstyrelsen skulle också mer noggrant ha kontrollerat de åtgärder de givit dispens för när de gäller att ta bort växtlighet på stranden. I dag är alla stranddyner och vassruggar borttagna inom ett stort område. Utskyfflade i havet! Växtlighet, där ett antal rödlistade arter ingår, är borttagna vilket bidragit till sandflykt då växtligheten binder sanden. Kvar blir grus! De kallar det att förbättra området, jag kallar det för markskövling.
Jag håller fast vid hållbarhetstanken i min nyårsönskan. Hållbarhet, “det nya svarta” skickar jag vidare till öns beslutande politiker. Att värna om allemansrätten och strandskyddet. Att verka för biologisk mångfald, att naturvärden skyddas och att platsens estetiska och visuella värden sätts i främsta rummet. Allt enligt den strategi för Hållbar turism som Region Gotland fastställt.
Jag stannar och ser ut över vattnet. Allt är nu stilla förutom vinden och vågorna.
Det mörknar och jag undrar om jag någonsin kommer att kunna se stjärnhimlen så tydligt i mörkret som nu från en oexploaterad strand.
Åh, vad jag hoppas att min önskan om ett svart hål där tiden kan backas, slår in.
Gott nytt år!