Nästan jämställt är inte nog. Kvinnor och män har fortfarande inte samma förutsättningar. Det gestaltar sig på olika sätt men vi vet att kvinnor inte får betalt efter klockan 16:12. Om vi tänker oss att alla skulle arbeta nine to five som Dolly Parton sjunger om så är lönegapet mellan män och kvinnor mer än 45 minuter. Det glappet minskade i många år men nu verkar det stannat upp.
För oss som fackförbund är jämställda löner en helt avgörande fråga. Vi måste synliggöra orättvisorna och nöta in budskapen om vad som kan och måste göras. Vi måste bli fler som tar jämställdhetskampen i vardagen, på våra arbetsplatser. Det handlar också om att arbetsgivarna måste börja fundera på vad de på allvar kan göra för att få upp kvinnors löner.
Akademikerförbundet SSR samlar välfärdens akademiker och vi ser särskilt tydligt att välutbildade kvinnors lön ligger tydligt under männens. Manligt dominerade sektorer har strukturellt mycket högre lönenivåer än där det är flest kvinnor.
Nationellt förhandlar nu om nya avtal för alla som jobbar i Region Gotland och landets övriga kommuner och regioner. En majoritet är kvinnor och det finns bra förutsättningar för våra arbetsgivare att ta sitt ansvar och minska löneskillnaderna i denna avtalsrörelse.
Vi tror inte att det här löser sig av sig självt. Vi har därför tre viktiga krav:
- Kvinnodominerade arbeten måste värderas högre. Det är dags att bryta värdediskrimineringen.
- Det kostar för lite att lönediskriminera. Det måste bli bättre granskningar kännbara påföljder för arbetsgivare som lönediskriminerar.
- Föräldraledigheten måste delas lika.
Varje minut som kvinnor arbetar gratis när män fortsätter få betalt är ett svek. Kvinnliga akademikers kompetens måste värderas högre. Vi frågar oss, när ska vi värderas lika?