När gravrätten upphör är graven vårt ansvar

Replik på insändaren "Vila i frid, så länge du betalar" i Gotlands Tidningar den 11 juli.

Martina Åkeson Wollbo: "På våra kyrkogårdar har människor begravts lika länge som kyrkorna stått"

Martina Åkeson Wollbo: "På våra kyrkogårdar har människor begravts lika länge som kyrkorna stått"

Foto: Henrik Radhe/arkiv

Insändare2023-07-14 07:18
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Alla som bor i Sverige har rätt till en gravplats eller sättas i minneslund/askgrav. Detta bekostas i 25 år av begravningsavgiften som är en del av skatten (här ingår fler tjänster, t.ex transport till bårhus, att grav grävs, kremering, skötsel av kyrkogården mm). När någon gravläggs, utses en gravrättsinnehavare (GI). GI har ansvaret för eventuell sten och att den står säkert, och om det ska vara planteringar kring den. Gravrätten förlängs automatiskt med 25 år om graven blir en familjegrav d.v.s om en anhörig begravs i den anslutande graven. Nya kistor från samma familj kan sättas ner efter ytterligare 25 år om GI tillåter det. Urnor kan ha kortare tid mellan.
 
Att låta en gravrätt återgå kan vara ett tufft beslut för de anhöriga. Det vanligaste är dock att gravarna glöms bort när den tidigare GI själv avlider.  


Om kyrkogårdsförvaltningen upptäcker att en grav inte längre vårdas, så söks kontakt med GI via telefon och post. Får man inget svar eller GI är avliden, sätts en skylt upp för att efterlysa kontakt med efterlevande/GI. Den sitter uppe minst två år, ofta mycket längre. Vid graven i Boge där någon senast begravdes för nästan 50 år sedan, har skylten suttit uppe sedan hösten 2022. 
Ingen GI har hört av sig ännu. När GI saknas, kan någon annan ta över gravrätten. Administrationen för gravrätt kostar 790 kr för 25 år, knappt 33 kr/år. Då ingår även gräsklippning på graven, tillgång till kompost, lån av vaser, vatten mm.  


På våra kyrkogårdar har människor begravts lika länge som kyrkorna stått. När gravrätten upphör är graven formellt kyrkogårdsförvaltningens ansvar. Man får alltid sätta blombuketter i vas på en grav man inte är gravrättsinnehavare på, även tillfälliga gravljus eller vinterkransar. Så länge gravstenen inte utgör en fara låter pastoratet den stå kvar. Innan man får ta bort en gravsten så måste Länsstyrelsen ge sitt tillstånd, då en del gravar anses ha särskilt kulturvärde.
 
Det är ett steg till i sorgen och saknaden när en grav lämnas åter, oavsett om man var nära anhörig eller vän. Ni har gjort en fin insats som vårdat graven de här åren, och som kyrkogårdsförvaltningen berättat vid telefonkontakt så får man fastän man inte är släkt lov att ta över en gravrätt. Det skulle vara fint om ni genom er insändare även kan inspirera fler att ta över gravrätter för någon de minns och saknar.