Insändare: Miljörörelsens partipolitiska obundenhet skorrar falskt

Naturskyddsföreningen Gotland påstår att deras organisation saknar koppling till något politiskt parti. De låtsas alltså vara okunniga om att åtminstone två personer i styrelsen på riksnivå, Gudrun Hubendick och Mårten Wallberg, har miljöpartistisk partibok. Vidare har Rebecka le Moine, sittande riksdagsledamot för Miljöpartiet, arbetat ideellt för Naturskyddsföreningen. 

Ur ett sakpolitiskt perspektiv finns ett enormt överlapp mellan Miljöpartiet och Naturskyddsföreningen, varför detta med ”partipolitiskt obunden” skorrar ganska falskt.

Vi kan tillägga att Svenska Naturskyddsföreningen år 2020 tog emot ca 90 miljoner i offentliga bidrag, merparten direkt från biståndsorganet SIDA. Det finns alltså osunda kopplingar mellan miljörörelsen, regeringens departement och Miljöpartiet.

I fallet med Cementas kalkbrytning och cementproduktion i Slite så har starka krafter verkat för att stoppa detta. Ett tillstånd till brytning gavs av Nacka Tingsrätt i januari 2020 på villkor att åtgärder vidtogs för att skydda människor och natur. Av allt att döma har Cementa tillmötesgått detta krav och det är en rimlig ordning att industrin för en konstruktiv dialog med berörda parter. 

Men i en högre instans avvisades ansökan, vilket innebär ett akut hot mot infrastrukturprojekt över hela Sverige. I slutändan är ett detta resultat av den politik miljörörelsen genom sina politiska företrädare har drivit många år. Väljarna bör helt enkelt välja nya makthavare som bejakar det miljövänliga samhällsbygget istället för att sabotera det.