Inte lär vi få någon folkomröstning om återmilitariseringen av Gotland. Hur skulle det se ut för maktens män?
Skulle någon enda kvinna rösta för tiotals nya miljarder till stridsvagnar och skjutfält, jaktflyg och torpedbåtar? Man har satt igång denna väldiga upprustning utan att på något sätt ta reda på om gotlänningarna vill ha den! Men det är orättvist att skriva så, det var en man som föreslog folkomröstning, Hans Söderberg på Gotlands Folkblad 17 oktober.
Att unga män i alla tider låtit sig skickas ut att dö i skyttegravarna, det är för oss andra obegripligt. Nu levande svenskar har inte behövt uppleva krig, men nog vet vi vad det handlar om.
Militärt försvar kan bara betyda blod, söderbombade hus och människor på flykt. Vår civilisation borde vara förbi detta.
Det finns verkligen ett val. Det går att bestämma sig för att ha goda förbindelser med alla sina grannar. Även med dem som inte är lika moraliskt oförvitliga, lika demokratiska som vi.
Som vanlig fredsälskande människa är det obegripligt hur någon kan se något positivt i att föra krig. Det fanns då och det finns ännu de som föraktar och fördömer samlingsregeringens ”eftergivenhet” mot tyska krav under andra världskrigets första år. Inte var det ett starkt militärt försvar som gjorde att Sverige gick fritt och oförstört ur folkslakten.
Om Ryssland eller Nato skulle angripa, vad skulle vara kvar av Gotland efter militärt ”försvar”? Skulle det på något sätt hjälpa resten av landet? Inte kan ens våra militärer föreställa sig att göra Gotland så starkt befäst att ingen stormakt skulle våga angripa.
Vem annan än det vi på 70-talet kallade ”det militärindustriella komplexet” har satt igång denna sanslösa och helt meningslösa återmilitarisering av Gotland. Det måste finnas många som vill protestera, men hur gör man?