Nej, det Àr ju inte det. Mat minns det gott om. Trots att övre hÀlften av vÀrldens befolkning lever i fattigdom och svÀlt, daltas det med maten hÀr i vÀst, frÀmst Sverige. Europa Àr i krig, vi vÀntar den största flyktingström sedan andra vÀrldskriget. Klart vi ska stÄ med öppna armar mot vÄra grannar som flyr för sitt liv hit till sÀkerhet. Vi lever ju inom samma union. DÀr ska vi hjÀlpas Ät.
Men mitt i krigets fotspÄr slÄss vi pÄ hemmaplan över en annan överlevnad. Ekonomi. Aldrig nÄgonsin har vi sett sÄ höga kostnader, talar frÀmst om el och brÀnsle. Dom tvÄ viktigaste funktionerna i vÄrt land. Precis allt styrs av el och brÀnsle. MÄnga steg blir det som mÄste ta smÀllen.
Men vem fÄr ta den vÀrsta hÄrdaste? Ja, vi pÄ fÀlt. à kerinÀringen, bönderna, maskinerna som bygger och driver vÄrt land. Det Àr vÀldigt konstigt hur det kan fÄ gÄ till egentligen. Redan sedan lÄngt tidigare bedrivs dessa nÀringar med kniven pÄ strupen för dom höga kostnaderna. Resten av samhÀllet hÀnger inte med.
LÀser sÄ sent som idag, kommunens upphandling. "Vi ska lÀgga en vecka om Äret dÀr vi endast ska ha lokalproducerad mat i vÄra kommunala enheter, för att stödja lokala producenter".
Detta Àr endast en ekonomisk historia. En historia som kortfattat lyder: I Sverige Àr det sÄ dyrt att producera mat för bonden, att vÄrt eget folk inte har rÄd att köpa den, Àn mindre vill kommuner och landsting köpa den. Det Àr för dyrt! BÀttre och mer ekonomiskt att köpa import. Import som i vissa fall skulle vara brottsligt om jag som bonde gjorde pÄ samma sÀtt.
Vi lever i ett krig, Sverige har lÀgst sjÀlvförsörjande av livsmedel i hela Europa. Vi ska ta emot enorma massor av folk som flyr för sina liv. Men finns det mat? Inte hÀr iallafall. Nej, dags för vÄra makthavare att pÄ riktigt se över detta. Det Àr inte hÄllbart nÄgonstans! Nu Àr det valÄr, sÄ det flödar av löften, men tomma sÄdana.
Ska vi hjÀlpa andra, mÄste vi se till att ha mat pÄ bordet först sjÀlva! Tillsammans hjÀlps vi Ät heter det. Se till att det blir sÄ.