Insändaren LH hävdar att sänker vi gotlandsfärjornas fart betyder det minskad transportkapacitet rörande passagerare och gods om man behåller antalet färjor i trafiken.
Det är en sanning med modifikation. Det gäller om man fortsättningsvis använder samma fartyg, konstruerade för en normalhastighet av ca 30 knop.
Men LH missar en viktig faktor i sammanhanget. Har man ett visst fartyg (ej planande) och höjer farten till det dubbla, kommer såväl effektbehovet som bränsleförbrukningen att i storleksordningen åttadubblas! För att minska effektbehovet och bränsleförbrukningen på fartyg för höga farter ”slimmar” man skrovformen i möjligaste mån, vilket gör den smalare bland annat. Det innebär emellertid att skrovets volym blir mindre. Dessutom måste den installerade motorstyrkan ökas mycket kraftigt. Av flera tekniska skäl ökar en fartygsmotors platsbehov i fartyget mer än i proportion till sin ökade motoreffekt. Motorrummet inkräktar då besvärande på övriga platsbehov. Ett sätt att minska det problemet är att montera in flera parallellt arbetande motorer. Även om det är dyrbarare och kräver en gemensam växellåda med mera är det ofta en lösning för att få ner motorrummets totala storlek och att kunna disponera fartygets utrymmen bättre. De nuvarande gotlandsfärjorna har fyra motorer vardera.
De nuvarande färjornas skrovform och mycket stora utrymmen för fartygsmotorerna, gör att den tillgängliga volymen i fartygen för passagerare, hytter, bildäck, restaurang, ekonomiutrymmen etcetera blir betydligt mindre än för andra fartyg i motsvarande storlek. Jämför gärna med kryssningsbåtarna i östersjötrafiken, vilka är konstruerade för en fart av cirka 20 knop.
Lösningen för gotlandstrafiken bör således vara att dela upp trafiken i tre delar, passagerartrafik i normal hastighet, dvs 18-20 knop, godstrafik med fraktbåtar i 16-18 knop, samt högfartstrafik i ca 30 knop för passagerare med särskilda krav och med vilja att betala vad det kostar.
För att få den kapacitetshöjning av passagerartrafiken per dygn räknat trots att fartygen går med lägre fart, krävs att nya färjor anskaffas, konstruerade för en normal färjefart. Genom att de nya färjorna blir mycket billigare att bygga och driva, har en kraftigt ökad lastkapacitet samt en mycket lägre bränsleförbrukning, blir miljöbelastningen dessutom mycket mindre jämfört med dagens trafik. Utrymme bör då också finnas för ett kraftigt sänkt biljettpris.