Landsbygden kan inte räddas av en lynnig turistindustri

När jag förberedde inför Fårönatta följde jag samtidigt debatten om att man tänker lägga ner en del väl fungerande skolor på ön.

"Och man måste inse att när man skapar något bra som exempelvis Ellas musiklinje på Fårösunds Folkhögskola – så behåller man det, helt enkelt.  Det tar alltid längre tid att bygga upp något, än att riva.  "

"Och man måste inse att när man skapar något bra som exempelvis Ellas musiklinje på Fårösunds Folkhögskola – så behåller man det, helt enkelt. Det tar alltid längre tid att bygga upp något, än att riva. "

Foto: GT-arkiv

Insändare2020-09-28 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag tror man lätt kan tappa fokus på det som är viktigast på Gotland.  Då de olika turistjippona avlöser varandra, vill man vara turistindustrin till lags. I det perspektivet kan man ju nästan tycka det är konstigt att det fortsatt finns folk som skaffar barn på ön och sen förväntar sig att det ska finnas skolor för dem där de ställer sina fötter, där de till och med kanske även har sina rötter.  

I det flertalet skolor jag tagit uppdrag som bild-, teater- och textillärare, så kan jag se hur kämpigt lärare har i dag och det är därför inte många unga förmågor önskar sig en sådan framtid. Men dessa individer vill nog personligen lära sina egna barn hur livet ter sig.  Men där kan gränsen gå för många; att inte också behöva slita ut sig på ett nästintill omöjligt uppdrag. Där förutom undervisningen, så ska du som lärare även vara mentor, i brist på skolkuratorer.  

Men att sen påstå att man måste lägga ner skolor på grund av att det “fattas lärare”!  Det är fler anställda än just bara lärare som bildar en skola och formar vardagen för ett barn!  

Dessutom är det dags att erkänna att en skola faktiskt är en “förvaringsplats för ett barn”, så att föräldrarna känner sig trygga omkring att deras barn är i närheten av hemmet och umgås med de som finns och jobbar där.  Typ fritidspedagogen, husmor eller kanske även vaktmästaren.  

Eller tiderna kanske är sådana nu att vi ska bygga ett mini-Storbritannien och skicka i väg ungen till internat, då de är sju år?  

Eller låta företagen skapa små celler dit du kan stoppa in ditt barn med litteratur som liknar företagets reklambroschyrer?  

Nej, landsbygden kan inte räddas av vare sig en lynnig turistindustri eller att kopiera storstadens misstag.  

Och man måste inse att när man skapar något bra som exempelvis Ellas musiklinje på Fårösunds Folkhögskola – så behåller man det, helt enkelt.  Det tar alltid längre tid att bygga upp något, än att riva.  

Så då man kör ihop barn I stora grupper är det inte psykologiskt hållbart för dem. Dessa coronatider har visat att man måste styra om tankemönstret. Sedan sluta att förlita sig på massan med folk som ska förväntas välla in från nåt lyxfartyg med plånboken fulla med pengar.    

Kanske Gotland må välja sida: antingen bugar man och fjäskar inför turistindustrin eller så gräver man där man står?