Jag vill tacka Eva Bofride för att hon lyfter grisarnas situation på svenska slakterier i sin ledare den 11 oktober.
Under min utbildning på Sveriges Lantbruksuniversitet i slutet av 1990-talet ingick studiebesök på slakteri som en naturlig del i kunskapen om våra livsmedel.
Jag minns att personal på det slakteri vi besökte redan då påpekade att det fanns problem med koldioxidbedövningen, särskilt för de ibland lite äldre och lugnare grisarna, som inte hyperventilerade av stress, och därmed fick i sig mindre av gasen.
Det hade hänt vid ett fåtal tillfällen att grisar utsatts för vidare hantering (skållning) utan att vara medvetslösa. Så nog har kunskapen funnits inom näringen, för den som velat lyssna. Eva Bofride frågar sig varför inte djurrättsaktivisterna berättat om detta. Det är att lägga ansvaret på fel plats.