Koldioxidinfångning (CCS) vid Heidelberg materials

Heidelberg Materials, Slite. ”Kommer koldioxid ens kunna lagras säkert över lång tid. Varför all denna möda för att göra cement på just Gotland?”, undrar Marie Blomé apropå bolagets planer på koldioxidinfångning från fabriken.

Heidelberg Materials, Slite. ”Kommer koldioxid ens kunna lagras säkert över lång tid. Varför all denna möda för att göra cement på just Gotland?”, undrar Marie Blomé apropå bolagets planer på koldioxidinfångning från fabriken.

Foto: Emil Lundberg

Insändare2025-06-24 10:05
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

För att minska mängden koldioxid som släpps ut från Heidelberg materials planerar företaget att införa en ny och obeprövad teknik, som syftar till att fånga in koldioxiden vid skorstenarna. Regeringen har sponsrat företaget med åtskilliga miljoner för förstudier. Totalt har Heidelberg Materials fått över 300 miljoner i statliga- och EU-stöd.
Cementproduktion är en källa till stora utsläpp av koldioxid. För att lyckas bränna kalksten till cement krävs höga temperaturer. När kalksten förvandlas till cement så frigörs koldioxid ifrån stenen, men koldioxid avges även som en följd av att brännugnarna drivs av fossil energi, som kol och avfall.

Den förväntade miljönyttan av att fånga in och lagra koldioxid, måste balanseras mot de koldioxidutsläpp som genereras vid byggfasen och drift av alla steg i tekniken. Transportfartyg och rörledningar, kompressorer, värmeväxlare, terminaler för pumpning mm – allt detta ska specialtillverkas, och kräver mycket stål och betong och därmed en enorm energianvändning. Under driften krävs stora energimängder för att komprimera gasen, lasta och transportera den till lagringsplatsen, trycka ner den djupt i berggrunden under havet någonstans, troligen i Nordsjön.

Alla delar av den planerade tekniken måste var fossilfria om kalkylen ska hålla, det vill säga att inte koldioxidinfångningstekniken istället ökar koldioxidutsläppen. Eftersom samtliga delar av CCS-tekniken är energikrävande är användning av fossilfri el en grundförutsättning – kommer den elen att finnas tillgänglig på Gotland? Kommer transportfartygen (som transporterar koldioxiden till förvaringsplatsen) att kunna drivas fossilfritt, eller måste man använda bunkerolja? 

Kommer Heidelberg kunna bränna kalk i 30 år, - eller kommer det visa sig att kalkbrytningen sänker grundvattnet på ön så att brytningen måste upphöra? Kommer koldioxid ens kunna lagras säkert över lång tid. 
Hela idén bygger på antaganden som kan tyckas hopplöst svåra att infria. Varför all denna möda för att göra cement på just Gotland? Behöver vi ens jungfruelig cement i 50 år till? 

Mot bakgrund av alla kända negativa konsekvenser av brytning och cementframställning så är det lätt - att inte förstå logiken bakom planer och tillstånd. Visst ligger det ”en gravad hund” här?! (Som en känd krögare vid Stora torget i innerstan brukar uttrycka sig).