Insändare: Jämlik vård för svårt sjuka barn!

År 2020 diagnostiserades 8300 barn och unga med en ätstörning. Tusentals av dem fick diagnosen anorexi – den allvarligaste psykiska sjukdomen som finns. 10 procent som får diagnosen dör. Det kan likställas med ALL (akut lymfatisk leukemi) som är den vanligaste cancerformen hos barn. Dödlighetssiffran är samma för de både sjukdomarna. Men där stannar likheten.

Ett barn som diagnostiserades med ALL får behandling direkt. Det finns inga köer. Det finns team bestående av läkare, sjuksköterskor, arbetsterapeuter, kuratorer och dietister som hjälper de barn som blir sjuka. De är där för HELA familjen under den fruktansvärda resan. Och så SKA det vara.
Men för barn med anorexi ser det annorlunda ut. Den behandlingen som används i Sverige idag är FBT evidensbaserad familjebehandling. Familjen ska själv sköta behandlingen som består av MAT. Det är bokstavligen en kamp på liv och död. Ofta blir det fullständigt krig hemma när föräldrarna försöker få i sina barn energi. Familjer går sönder. Syskon känner sig övergivna. Föräldrarna blir utmattade och sjukskrivna.

Forskningen visar att tidiga insatser är avgörande för ett snabbt tillfrisknande. Snabb viktuppgång är också viktigt. Men trots det tvingas många familjer att vänta. Först för att ens få en bedömning och sedan tvingas vänta ytterligare för behandlingsstart.
Någonting är allvarligt fel i vårt samhälle. Barn som diagnostiserades med ätstörningar blir fler och fler och yngre och yngre. Samtidigt blir köerna till vård och behandling längre. När man väl kommer in i behandling blir det ofta en besvikelse då man lämnas ensam. Här behöver man tänka om! Mer resurser behöver sättas in. De som drabbas av en ätstörning förtjänar mer hjälp. Familjerna förtjänar mer. 

Tillsätt familjebehandlare som även hjälper föräldrar och syskon. Satsa på fortbildning för personalen. Många gånger är tyvärr kunskapen om ätstörningar inom vården alldeles för låg. Öppna upp fler vårdplatser, dagvård, samtalsgrupper och sjukvård i hemmet för dessa familjer. Familjebaserad terapi ska inte handla om att familjen själva ska vårda sina barn. De behöver stöttning.
Se till att ätstörningsvården blir mer jämlik. Behandlingen för ALL utgår från ett europeiskt behandlingsprogram vilket innebär att den ser likadan ut i hela Sverige. Men ätstörningsvården är väldigt ojämn. Det finns ett fåtal regioner i landet där det fungerar relativt bra. Men vilken vård man får ska inte handla om var man bor. Den ska var likvärdig över HELA Sverige och behöver bli bättre.