På en ö i världens mest individualistiska och sekulära land kör jag bil i oktoberskymingen; och är livrädd. Jag är rädd för att dräpa någon som med fotgängarens självklara rättighet kliver rätt ut i gatan.
Jag anpassar hastigheten efter väglag. Spanar efter faror längst vägen och från ingenstans dyker de upp. Arga bleka ansikten mellan en mörk mössa och en mörk, högt uppdragen krage. De går att upptäcka när de är bara metrarna bort.
Det är som att möta Döden ur Bergmans Sjunde inseglet. Med skillnaden att han ville spela schack. De här mörka varelserna verkar bara upprörda; antagligen för att jag fått tvärnita. För att de inte syntes. Eller så läser de uppslukade av mobilen och har lurar i öronen och har ingen aning om vad som just kunnat inträffa.
Hur kan det mest sekulära landet i världen ha invånare som promenerar i mörkret som om Guds hand alltid skyddar dem? Som i psalm 316: ”Skydda oss i nöd och fara, se till oss var dag i nåd. Lys vår väg i all vår tid…” Med den skillnaden då att det är mörkt.
Eller är det så att individualismen lett till att de där fotängarna och cyklisterna utan reflexer och lyse tror att de är helt ensamma i världen.
Jag fattar inte! Varför är det så infernaliskt svårt att använda reflexer? Varför kan de som går och cyklar inte vara måna om att synas. Många hänger reflex på hunden men inte på sig själv.
Jag vill inte köra över någon! Använd reflex!