Insändare: Ska vi kultursvälta på Gotland?

Jag undrar fortfarande hur vi ska få kulturen från fastlandet hit. Hur ska vi få spelningar till landsbygden om biljetterna är dyrare än musikernas gage? Hur ska vi få konstnärer, teatergrupper och andra kreativa människor hit om ingen har råd med biljetterna?

Jag driver en liten krog på Gotland, året runt. Jag vill inget hellre än att boka band, skapa kvällar för folk att ses, höra musik, skratta och dricka en öl. Men jag kan inte betala 6 000–8 000 kronor för ett bands båtbiljetter, plus gage, plus boende. Det går inte. Jag har ett ansvar för mina anställdas löner, att gästerna ska kunna äta och dricka till rimliga priser, och att musikerna ska få betalt. När båtpriserna skenar – hur ska vi då göra?

Ska vi kultursvälta på Gotland?

Nej, det räcker inte att säga “men det finns ju lokala musiker”. Självklart finns det fantastiska artister här, men en levande kultur behöver både det lokala och influenser utifrån. Ingen växer av att bara prata med samma människor, se samma ansikten och höra samma låtar.

Vi har redan ett av Sveriges största skattetryck och bland de lägsta lönerna. Att då behöva betala hutlösa priser för att ta sig till och från ön är att långsamt kväva oss som lever och verkar här.

Titta på Danmark. Där har man sedan länge anammat landsvägsprincipen: det ska inte kosta mer att ta sig till en ö än vad det hade gjort att köra samma sträcka på fastlandet. På vissa öar reser fastboende gratis hem. Bönder och företagare får subventionerade resor för att kunna konkurrera med företag på fastlandet. De har fattat att öar behöver särskilda förutsättningar för att leva och blomstra.
I Sverige? Här tar vi betalt som om vi vore en privat semesterö för de välbärgade. Bron till Öland kostar inte en krona att åka över. Men Gotland ska tydligen bara vara till för de som har råd.
Jag vill inte ha en bro. Jag älskar ö-livet. Jag älskar ö-galenskapen och känslan av att vi sitter i samma båt. Men det funkar inte längre om bara några har råd att kliva ombord.

Nu måste staten kliva in och ta sitt ansvar. Det behövs en långsiktig subvention för färjetrafiken – både för privatpersoner, föreningar och företag. Jag vet att idrottsföreningar får bra rabatt idag, men det räcker inte. Annars riskerar vi en ö dit bara överklassen kan åka och där vi som bor här får betala priset. Och den utvecklingen tänker jag inte sitta tyst och titta på.

Nej, jag är inte journalist. Kanske finns det något faktafel här och där. Men poängen kvarstår, och det vet alla som bor här.