Gotland är en besvärlig ö att bo på. Du kan till exempel inte själv välja hur och när du vill åka till Ikea eller besöka dina fastlandsboende släktingar eller bekanta. Inte heller kan sjukvården på Visby lasarett hantera alla de kroppsliga besvär som har en tendens att uppstå i en åldrande befolkning.
Visst kunde man önska att allt skulle vara enklare här – ja kanske nästan lika enkelt och utbudsrikt som i Stockholm. Men vi gotlänningar får väga livskvalité på ett plan mot livskvalité på ett annat. Också sjukvården måste självklart göra sin prioriteringar.
Att, som jag, vid en akut hjärtinfarkt behöva åka med ambulanshelikopter till experterna på Karolinska sjukhuset för en PCI-behandling, känns som en mycket rimlig avvägning jämfört med att investera i en sådan behandling på Gotland. Åtminstone ser jag tre fördelar med detta:
1. Ingreppet utförs av de bästa.
2. Om något oförutsett skulle inträffa, som i mitt fall där en livshotande blödning uppstod, finns annan expertis nära tillgänglig som kan rädda liv. Som mitt.
3. Resurser kan istället läggas på en högre tillgänglighet för en bredare palett av dåligt mående, kroppsligt som själsligt.
Våra regionpolitiker har hela tiden svåra avvägande att göra. I fallet med PCI tycker jag att man har gjort helt rätt.