Efter att under många år ha varit en del i kontrollen av fiske så gjorde jag vissa reflektioner.
Överfiske kan inte skyllas på den enskilde fiskaren som inte själv bestämt fångstkvoten. Ytterst måste man lasta politiker tillsammans med handläggare på Havs och vattenmyndigheten (Hav). Hav fördelar fångsterna mellan fiskeföretagen och meddelar i vissa fall dispenser för fartyg som vill gå innanför angivna trålgränser. Hav tilldelar också stora kvoter till små båtar som aldrig ens kommer att fiska i Östersjön. Kvoterna överförs till stora trålare. Det är Hav som godkänner detta. Yttersta ansvaret har dock landsbygdsministern som tillsammans med andra ministrar i EU godkänner fiskekvoterna.
Flera stora fartyg har tidigare haft dispens att fiska mycket nära land från Öland upp till Norrland. Lekströmmingen blev då utfiskad och förd till Danmark för att bli fiskfoder. Nu finns ingen kustnära strömming kvar. Då måste industritrålarna söka sig längre ut. De småskaliga fiskarna längs kusten får ingen strömming till surströmming eller stekströmming.
Det spelar ingen roll att man tilldelar det småskaliga fisket större kvoter nära land eftersom den fisken är bortfiskad.
I kontrollprogrammet för industrifisket ingår vid landning såväl artkontroll som viktkontroll. För att få fiska med den finmaskiga trål som används vid fiske efter skarpsill så måste också största mängden av fångsten bestå av skarpsill vid lossningen. Man kunde se sekvenser av denna artkontroll vid lossning i Danmark. Ur fisksmeten på kontrollbordet skulle kontrollanten avgöra vad som var skarpsill eller strömming. Att göra artbedömning av denna sörja är uteslutet utan DNA-prov. Då faller också kontrollen av vilken art som ska dras från kvoten.
När industritrålare inte fiskar i Östersjön så fiskar de ofta sill i Nordsjön. Vilken trålare fiskar sill som senare skall bli matjessill och annan inläggning och lossar fångsten som fisksmet? Islandssill är livsmedel som går att lossa hel och fin.
Strömming och skarpsill är viktiga för Östersjöns ekologi och borde inte få fiskas till fiskfoder. Gifthalterna har sjunkit till godkänd livsmedelsnivå. Dessvärre kan ingen trålare ta upp 1500 ton strömming i Östersjön och frakta den till hamn och sprida den som konsumtionsfisk till konsument inom rimlig tid. Där kommer vitsen in med det småskaliga fisket, men det har dessvärre inte Hav förstått.
Flytta fiskemyndigheten Hav från Göteborg till Kiruna. Då kommer man troligen ifrån den sektliknande fiskemaffia som styr fisket från Västkusten.