Är det någon som kan formulera framtiden? Alltså framtiden som vi vill ha den.
För visst måste det väl ändå finns en slutstation? En slutstation där massorna krälar för överheten, eller vad tänker vi oss?
Ska vi satsa på dagens konsumtionssamhälle, eller finns det något mer. Något med ordet mänskligt i bakgrunden. Dagens samhälle har ju förbrukat mycket av jordens resurser och resten får vi använda till att städa upp.
Och sedan då? Hur blir det med alla självkörande bilar (ta till höger därborta) alla robotar som gör vårt tankejobb, alla appar som hjälper oss att välja rätt?
Varför fortsätter klädindustrin att utnyttja människor i Asien och förstöra miljön trots att larmet gick för minst 30 år sedan. Varför fortsätter vi att köra över ursprungsbefolkningarna.
Varför fattar vi inte att vetenskap trumfar egna åsikter när det gäller klimatet. Varför planerar svenskarna nu att flyga utomlands på semester? Därför att de är särskilt drabbade av inflation och klimatkris? Drabbade av covid? Drabbade av leda?
För några år sedan frågade en framgångsrik företagare, miljonär, ”vafan får jag för mina pengar?”. En udda fråga som därefter har hängt med honom.
I hans värld är samhället tydligen den stora marknaden, där han kan köpa det han vill ha och sedan dra. Men det fungerar inte så.
I min hemmagjorda och naiva teori så ”köper” man med skatten inträde i ett gemensamt projekt, samhället. Att han, som civilingenjör och ekonom, som chef för ett biltillverkningsföretag inte förstår att exempelvis vägarna är en förmån, renhållning är en annan förmån, inte förstår detta betraktar jag som uteslutet.
Det var arrogansen som talade, en arrogans han med sitt kapital kunde kosta på sig. Skatten ger tillgång till gemenskap, möjlighet att utforma samhället tillsammans. Ibland blir det tid över när inte arbetslinjen pockar på, tid till att göra eget, odla sina hobbies eller vad man nu tänker sig.
Alla kan inte det.
Kommer robotarna ta över? Dags att hålla koll på AI. Men spelar det någon roll, har vi en plan B eller plan C för hur vi vill leva våra liv? Vem ska bestämma detta, techindustrin eller vi medborgare? Vill vi ha övervakning i alla sammanhang?
Dumt att missa en sådan möjlighet, eller?