På senaste tid har Caspar Jordan hållit några föreläsningar om gutamålet. Han är på väg med en avhandling om det gamla språket och det väcker stort intresse. Gudstjänster på gutamål har samlat mycket folk. De små texter på gutamål som jag får in på insändarsida i våra tidningar ibland är populära, även bland såna som inte växt upp på Gotland. Gutamålsgillet borde ta vara på det här intresset.
I takt med att de äldre generationerna gått ur tiden har gutamålet under de senaste årtiondena förlorat ett stort antal personer som dagligen talat språket och fört det vidare.” Så skrev Bosse Carlgren 2015, och så är det ju. De sista som lärt gutamål som barn är nu mycket gamla. I 150 år har alla gått i skola, lärt sig tala och skriva svenska. Gutamål fanns kvar som ett talspråk i öns utkanter.
Nu säger alla: Gutamål kommer att försvinna. Som naturligt talat språk, ja. Men när jag letar lämpliga texter finner jag att det finns ganska mycket skrivet, av folk som både behärskar språket och som kan skriva. Och språkintresserade människor kommer alltid att finnas. En vuxen människa kan lära sig ett eller flera språk utom sitt eget, även om det blir med ”brytning” man talar.
Det som skulle behövas nu är en ”normalisering” av gutniskt skriftspråk. Gutamålsgillet har gjort rekommendationer för hur gutamål ska stavas. Men grammatiken vill man inte ge sig på, det är ”för svårt”. Jag har fått avslag på ett par motioner i den riktningen. Det kommer att betyda en utslätning, även om man försöker bevara en del av det gamla ordförrådet. Man övergår helt enkelt till gotländska, en svensk dialekt.
Ingen svensk har känsla för det gamla genussystemet, det som försvann ur svenskan på medeltiden, men finns kvar i gutamål. I en liten text på gutamål i en dödsannons hittar jag ”lukt’n”. På gutamål är ordet lukt femininum och bestämd form heter ”lukti”. Sånt måste man numera lära sig. Liksom att det heter ”en leitn sårk”, men ”a leiti tös”.
Jag oroar mig egentligen inte. Fäi-Jakens brev finns utgivna, två stora band med hans texter från 1890-talet. Även hans sätt att skriva gutamål är osäkert; svenska var det enda språk han fått lära sig skriva och han var en begåvad sårk. Lite ”rättelser” har man gjort där. Vi kan gå tillbaka till forngutniskan och den utveckling som sedan skett. Liksom missionärer en gång skapade skriftspråk för vartenda litet stamfolk i djungeln, kommer någon att skapa en gutnisk grammatik – nån gång.