I Leit mair gutamål 2015 berättade Torsten Nilsson om en cykeltur med blommor till kyrkogården en sommarkväll. Han går där och ser på gravstenarna och minns gamla sockenbor.
U här liggar Hugo. Han had en elakar far som tryckt ner han totalt…. När gubben så äntlien döde, så gynnede Hugos metamårfås. Han säld jårdi, to, ettar en dail bisvär, kåirkort u skaft si bil. Han sjussede soknis källinggar till söiföreninggi u andre begivenhaitar ei bygdi. Mat blai han bjaudn pa u kaffikalasar yvarallt. Ettar att ha vart magar sum en rade undar gubbens regim lägd han äut u blai runtar u välmånes. Kulmen pa hans nöie leiv blai när han skänkt en stäurar ljausstake till körku. Den blai inveigdar av biskopen me Hugo ei haugsäte. De blai hans revansj ettar allt skitprat sum han had vart äutsättn för.