Efter en tid i den goda gotländska lasarettsvården på infektionsavdelningen och medicin A4, kunde jag från sängkanten konstatera att det finns gott hopp inför framtiden när det gäller intresset för sjukvård, i en tid med många pensionsavgångar, där även mångårig och gedigen fingertoppskänsla för vårdens många moment delvis har försvunnit.
Dock har förvånansvärt många unga vårdjobbare sökt sig till lasarettsvåren med uppenbar liv och lust som inte gick att ta miste på enligt min uppfattning, vilket är glädjande eftersom det finns andra och mer lönsamma yrken i dessa "skärmtider". Den mera erfarna personalen coachar de nya vårdjobbarna med stabil hand och ledning.
Personligen känner jag tillförsikt inför framtiden med lasarettsvården om bara den gotländska politikerkåren drar åt samma håll i frågan så att vård- och materialkvalitet blir den absolut bästa som på sikt gynnar kommunekonomin, ty blundar man för eventuella problem så kostar det förr eller senare i slutändan.
Till sist, dialog över diverse gränser är aldrig helt fel för ett fungerande samhälle och en sansad värld.
Ett varmt tack till ovan nämnda avdelningar för god vård och dito bemötande