Just nu diskuteras ny migrationspolitik i tidningar och TV. ”I Sverige talar vi svenska!” säger Ulf Kristersson i Rapport, han vill ha språkkrav på nyanlända för att få stanna i Sverige. Visst låter det som självklart, var annars skulle man tala svenska? Och så vet vi ju vilka det handlar om, eller hur? Inte mig och inte dig, det är dom där andra som ska fås att fatta att i Sverige talar vi svenska!
I samma stund får jag mejl från kulturenheten i Region Gotland. GOTLAND ART MEETUP står det, man kallar till möte ”för det kreativa Gotland”. Visst är det väl en märklig svenska? Och vilka det handlar om vet vi, eller hur? Mig och kanske dig, men inte dom där andra i alla fall. Med språkkrav kan man göra skillnad på folk och folk.
Om språkkrav för nyanlända verkligen gör någon skillnad är osäkert, visar forskning. Men att den sortens språk som kulturenheten i Region Gotland gör bruk av gör skillnad behöver man inte tvivla. GotlandArt Meetup, smaka på dom orden! Kanske var det rent av för den smakens skull som vi till sist fick en språklag 2009? I den stadgas att vi i Sverige ska tala svenska som huvudspråk och att ”det allmänna har ett särskilt ansvar för att svenskan används och utvecklas.” Det ansvaret axlar kulturenheten i Region Gotland på ett märkligt sätt. Och med sämsta möjliga tajming. För visst är det så det heter numer?
Gotländskt möte på brittisk ö?
Du där. Det är svenska språket som gäller" Eller den engelska.
Foto:
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.