Läste precis det Gotlandshem skriver i sin insändare (Helagotland 26 juni) om vikten av att bygga motståndskraftiga bostäder med cirkulär resursanvändning och giftfri inomhusmiljö. Det är bra.
Men det gör det svårt att förstå varför ni i samband med stamrenoveringen i Visby, kvarteret Castor, vill riva ut platsbyggda kök i massivt trä – fullt fungerande stommar som hållit sedan 1957 – och ersätta dem med MDF och MFC, material med kortare livslängd, limrester och formaldehyd.
Samtidigt planerar ni att ta bort eluttag för tvättmaskin i badrummen. I ett bostadsområde med 228 lägenheter och åtta tvättmaskiner (varav flera ofta ur funktion) innebär det att många boende förlorar möjligheten att tvätta hemma – en försämring i vardagen för alla som ska dela på dessa åtta maskiner.
För detta ska hyresgästerna dessutom betala cirka 1 000 kronor mer i månaden. Det kallas ”standardhöjning”.
Ni skriver att ni måste göra rätt saker – till rimlig kostnad. Men detta tycks snarare vara ett exempel på resursslöseri i hållbarhetens namn. Riktiga miljövinster uppnås när vi bevarar det som fungerar, väljer material med låg påverkan och lyssnar på dem som faktiskt bor i lägenheterna.
Att bygga framtiden kräver mer än visioner. Det kräver konsekvens.