Det är sannolikt alldeles för få. På Gotland är läget bättre än på andra håll – länet ligger tredje högst i antal personer med statlig assistansersättning. Men räcker det?
Jobb, familjeliv och fritidsaktiviteter blir genom assistansen möjliga för många personer med funktionsnedsättning. För att inte tala om dusch och toalettbesök.
Ett problem som ofta diskuteras är att färre får tillgång till livsviktig assistans, och att många får färre timmar. Mindre känt är att skillnaderna i den statliga assistansersättningen är stora över landet. 2023 fanns i Norrbotten 191 assistansbrukare per 100.000 invånare, i Halland bara 99. Rikssnittet låg på 126. Gotland låg på tredje plats med siffran 159. Det visar Assistansbarometern från Vårdföretagarna.
Hur ser skillnaderna ut om kommunala insatser vägs in? Assistansbarometern visar att de geografiska skillnaderna består även om positionerna skiftat något. Gotland hamnar nu först på tionde plats med 520 personer som har antingen statlig eller kommunal assistans (beviljas när assistansbehovet bedöms uppgå till mindre än 20 timmar per vecka), eller bor i LSS-boende. Nu ligger Jämtland högst med 670 och Stockholm lägst med 370 (Halland 410). Rikssnittet är 460. För platser i LSS-boende specifikt ligger Gotland (320 personer i LSS-boende per 100.000 invånare) också över rikssnittet (290) men lägre än till exempel Kalmar län (400).
Orättvisan i assistansen och andra LSS-insatser är orimlig och i grunden oacceptabel. Gotlänningarna har en relativt sett gynnad position när det gäller assistans men vi vet samtidigt alltså att det blir färre som får assistans, och färre beviljade assistanstimmar, överhuvudtaget. Välfärden ska vara lika över hela landet. Personlig assistans lider av snåla behovsbedömningar (minuträkning för t.ex. toalettbesök och dusch, men inte tiden däremellan). Med färre än 20 timmar per vecka får man istället kommunal assistans, med risk för ojämlika bedömningar. Och uppenbart är också den statliga assistansen djupt geografiskt orättvis. Staten borde ta hela ansvaret för all assistans, men det hjälper inte utan rimliga behovsbedömningar.
I dag spelar det roll i vilken kommun och vilket län du bor i, om man ska kunna ha ett jobb, ett familjeliv eller några fritidsaktiviteter. Det avgör till och med om du kan duscha eller gå på toaletten tillräckligt ofta. Denna ovärdighet måste få ett slut.