Det kräver att en mångfald sociala perspektiv får komma till uttryck i val och riksdagsbeslut, samt tas hänsyn till. Också barns egna perspektiv. Några programpunkter i årets digitala Almedalsvecka tangerade detta, men går ej tillräckligt långt. Det talas mer om ”delaktighet” än om deltagande och reell påverkan.
Vi sägs ha ”allmän rösträtt”, från vilken barn dock är utestängda. Barn räknas alltså inte till medborgarna. Inte ens till människosläktet, när vi säger ”en människa – en röst”... Också barnen ska givetvis ha rösträtt, i alla val och utan åldersbegränsning! Inget enda av de framförda argumenten mot valrättigheter för barn håller nämligen för en kritisk granskning. Några av dem i korthet:
1. "Barn är okunniga om politik": Det är en tredjedel av vuxna svenskar också. Ändå talar få om att ”stärka vuxnas politiska kompetenser”
2. "Barn är själviska": Inte mer än vuxna, som röstar utifrån egna fördelar och plånböcker
3. "Barn saknar erfarenhet": Erfarenhet kan också var en eftersläpning av föråldrade föreställningar. Vuxna saknar dessutom erfarenhet av hur det är att vara barn i dag
4. "Barn är lättpåverkade": Även vuxna låter sig påverkas att ändra åsikt, att döma av månadsvisa opinionsundersökningar. Det kallas då för ”väljarrörlighet”.
5. "Barn är ansvarslösa": Vad tar merparten av dagens vuxna egentligen för ansvar för klimatkris, resursslöseri, hotet om mänsklighetens undergång?
Med en åldrande befolkning finns det stor risk för att valmanskåren – och därmed politikerna – är mer inriktad mot kortsiktiga frågor, då allt färre är föräldrar till förskole-/skolbarn och allt fler oroar sig för sina åldrande föräldrars äldrevårds, eller för sin egen sjukvårds, tillgänglighet och kvalitet. Belägg tycks också finnas för att de senaste decenniernas reformer i Sverige gynnat pensionärer mer än de gynnat barn.
Alternativet är förstås att frånta oss pensionärer vår rösträtt. Vi är ju farligt nära total befrielse från att behöva ta konsekvenserna på längre sikt av våra politiska handlingar, till allvarlig skada för unga generationer.
Vi har ju inte rätt att jobba i statlig tjänst längre än till 67-årsdagen. Alla gamlingar får heller inte inneha körkort. Varför skulle just rösträtten vara ett livslångt privilegium, när vi blir tillbakablickande eller till och med gaggiga?