Som en person med lång erfarenhet av äldreomsorgens vardag vill jag ge en röst åt det som sällan hörs. Under flera decennier har jag sett att omsorgen förändras från institution till individfokus – en utveckling driven av medarbetare med både hjärta och kunskap.
I den gotländska debatten målas äldreomsorgen ofta i svartvitt. Det offentliga samtalet blir snabbt personligt, medan verksamheterna sällan får chans att bemöta bilden som målas upp. När medier gång på gång trycker ned stoltheten, påverkar det inte bara förtroendet – utan också möjligheten att rekrytera och behålla personal.
Vi måste börja tala om hela verkligheten – både det som behöver förbättras och allt det som faktiskt fungerar. Det krävs att vi ser hela bilden – både den som får omsorg, och den som ger den.
För att säkra en hållbar äldreomsorg krävs mer än god vilja. Politiken måste ta ansvar för långsiktig planering, rimliga villkor och lön som speglar yrkets ansvar. Med rätt satsningar kan fler känna stolthet och vilja bidra till ett av samhällets viktigaste uppdrag.
Äldreomsorgen är värd mer än rubriker. Den är värd respekt – för de äldre, och för dem som varje dag finns där för dem.