Jag har under lång tid, närmare bestämt ett par år, funderat på att skriva en insändare till Rolf Öström.
Då jag har fem års högskolestudier inom socialt arbete och med det alltid närt ett naturligt intresse för människor som har olika form av hjälpbehov, däribland äldreomsorg, så ser jag mig inte helt okunnig på området.
En vanlig arbetsdag hörde jag någon som enligt mig gjorde ett försök med att göra sig rolig i samtal med en kollega på samma plan. När jag vände mig om såg jag att det var Rolf Öström som uttryckte att ” ja, det är ju så synd om pensionärerna” hi hi.
Oklart dock hur detta emottogs av kontorskamraten. Jag är fullt medveten om att jag inte har några bevis för detta men oavsett är det något jag inte glömmer och som jag analyserat fram och tillbaka. Min analys tillsammans med andra intryck och reflektioner därefter säger bland annat att Rolf Öström kanske inte är rätt intressent för området äldreomsorg.
Att bära en titel är en sak, det kan vem som helst göra. Att förvalta den och kunna stå för den är något annat. Bland annat handlar det om begreppen makt och människosyn och hur man använder dessa. Tillsammans eller var för sig kan dessa verka mycket positivt för många men de kan också resultera i bland annat nedvärderande och nonchalans om det är fel personer som ska besluta om andras enskilda integritet och egenvärde.
Kanske skulle Rolf Öström i sin profession använda sig av det många gånger framgångsrika arbetsintegrerat lärande (AIL) vilket bland annat kan handla om att utföra praktik på en arbetsplats för att lära känna verksamheten. En plats som skulle passa är kanske ett särskilt boende för att eventuellt kunna förbättra intressentsynsättet, människosynen och därmed förmågan till att använda sin makt.