Fortsatt utveckling i Gotlands diabetesvård behövs

De regionala beslutsfattarna får inte missa chansen att förverkliga möjligheten till en god och nära diabetesvård.

Björn Ehlin, ordförande Svenska Diabetesförbundet

Björn Ehlin, ordförande Svenska Diabetesförbundet

Foto: Peter Wahlström

Insändare2024-11-26 14:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Statistik från Nationella Diabetesregistret (NDR) visar att det finns en risk för stagnation i viktiga delar av Gotlands diabetesvård, även om de behandlingsmässiga möjligheterna för en bra diabetesvård är unikt goda med nya mediciner och medicintekniska hjälpmedel. 

Diabetes är en kronisk sjukdom som kräver en omfattande egenvård av de drygt 3 000 personer med diabetes på Gotland. Detta för att upprätthålla en bra livskvalitet samt inte minst undvika allvarliga och kostsamma komplikationer som står för runt 70 procent av kostnaderna i diabetesvården. Utöver detta tillkommer stora kostnader till följd av sjukskrivningar som är diabetesrelaterade. 

Diabetesbarometern 2024 har tagits fram via NDR-statistik avseende behandlingsresultat och hälsokontroller som kombinerats med enkätsvar från drygt 3 800 medlemmar i Svenska Diabetesförbundet. Här hamnar Gotland i år på en delad plats andraplats. På positiva sidan uppnås rimliga resultat när det gäller tillgången till de viktiga fotundersökningarna, medan utvecklingsbehoven är stora avseende att få ner långtidsblodsockernivåerna (HbA1c) för många personer med diabetes på ön. 

För personer med diabetes är bra blodsockerkontroll A och O. Ett lägre HbA1c senarelägger risken för diabeteskomplikationer och potentiellt förtida död. Svensk Förening för Diabetologi (SFD) vill därför att mer än 75 procent av de runt 500 000 personer med diabetes typ 2 i Sverige har ett HbA1c under 52 mmol/mol. På Gotland var den andelen 62 procent 2023, och även om det har skett fina förbättringar jämfört med tidigare år så är det alltså en mycket lång väg till ovanstående SFD-mål för 2024. 

Resultaten visar att ytterligare insatser krävs för att förbättra diabetesvården på Gotland. Den goda nyheten är att till följd av forskning och utveckling har behandlingsarsenalen aldrig har varit mer effektiv än idag. Därför uppmanar jag de regionala beslutsfattarna att ta vara på tillfället och se till att investera i en modern diabetesvård.

Pengar växer inte på träd, men låt oss hjälpas åt att få fart på utvecklingen så att inte en vanlig och växande folksjukdom som diabetes leder till sämre hälsa i onödan för många individer och att komplikationskostnaderna skapar allvarliga ekonomiska huvudvärk för regionen framöver.

Vi drar gärna vårt strå till stacken.