Flera tuffa år för kulturen och Sverige, meddelar kulturminister Parisa Liljestrand (M) i en TT-artikel.
Allt fler kulturaktörer runt om i landet går på knäna. Stöden från såväl kommuner, regioner och staten minskar. Dessutom stryps statens stöd till folkrörelserna och olika offentliga organ och föreningar som för kulturaktörer är viktiga samarbetspartners i kulturarbetet.
Följden blir att utövarna ger upp. Många slår igen för gott.
Vi kommer att fortsättningsvis stötta nationalscenerna tröstar Liljestrand. Så uppmaningen till oss är: Res till Stockholm och gå på Operan, Dramaten, och Nationalmuseum om ni vill uppleva konst, teater eller musik.
Det är en borgerlig grundhållning att minska det offentliga beroendet.
Alltså inga statliga pengar utanför Stockholm. Kulturen ute i landet ska vara fri, finansierad genom marknaden. ”Med privat finansiering får vi ett roligare kulturliv”, avslutar hon.
Hon lever som hon lär. Under Almedalsveckan nekade hon att inviga Kultur i Almedalen. Seminarierna kring Spotify och Dataspel var roligare. På Biennalen i Venedig i våras invigde hon med några ord den Nordiska paviljongen men avstod från att ta del av evenemanget. Inte tillräckligt kul kanhända.
Liljestrand vill se mer filantropi och insamlingar i konstlivet. Högre biljettintäkter rekommenderas. Konst och kultur måste bära sig, det är inte ett statligt ansvar längre tycks hon mena. Och lösningen är alltså att det ska vara kommersiellt och kul. Mer marknadsinriktad, så att den bär sig.
Det låter som staten kan spara oändliga medel genom att dra in på kulturen och låta andra finansiera. Men i dagsläget betalar staten knappt 1,5% av statsbudgeten till kultur (inkluderat nationalscenerna), regionerna betalar ännu mindre. Det är ytterst små belopp som vi dividerar om.
Körsbärsgårdens konsthall och skulpturpark i Sundre har öppet året om, har i år visat åtta utställningar, haft lika många litteratur- teater- och musikevent, skapat en barnkulturdag, och haft elva kurser för barn/unga i konstverkstan. Haft många skolor runt om på ön på besök. Besöksantalet ligger på 20 000 ett normalår varav barn/unga, medlemmar, konstnärer som icke betalande är ungefär hälften. Stödet från region/stat under innevarande år är drygt 600 000 kronor. Detta finansierar inte ens en heltidstjänst.
Verksamheten går med underskott liksom de flesta mindre kulturorganisationer i år. Och som kulturministern påpekar, det blir tuffa år framgent för kulturen.
Kulturministern är satt att värna om konsten och kulturen. För den får oss att tänka, känna sympati, reagera, förstå och hantera omvärlden. Får oss att reflektera över det som händer. Konsten speglar samtiden, får oss att se och inse det som är på väg att hända.
Men kanske är det precis det som politiken idag är rädd för. Bättre då att roa oss! Så vi glömmer, låter bli att tänka.