Ytterligare tre har begärt tjänstledighet. Sammantaget 14 personer av en personalstyrka på 40 personer i september 2019. Det är alltså 35 procent av gruppen.
Om vi stannar upp här och funderar över vilken oerhörd mängd kunskap och erfarenhet som organisationen förlorat. Det är en katastrof.
Jag arbetar själv på biblioteket och min uppfattning är att den här utvecklingen hänger samman med tillsättningen av nya chefer i september 2019. Det finns en uttalad vilja att själv få handplocka personal och människor pressas på olika sätt till att sluta. All glädje har försvunnit från arbetet. Vi uppmuntras till att vara innovativa men minsta lilla idé måste gå via chef. Ingen av cheferna har bakgrund inom bibliotek och har inte hunnit skaffa sig någon djup verksamhetskunskap. Ändå rådfrågas inte personalen när beslut ska fattas, överlag saknas reflektion och konsekvensanalys. Det primära målet är att hålla budget och klara nedskärningar.
Alltmer tid ägnas åt administration både från chefer och från medarbetare. Vi medarbetare är rädda för att göra fel. Många har blivit inkallade på tillrättavisande samtal av chef.
Det är med en sorglig känsla jag går på julledighet. Många av mina kollegor söker aktivt andra jobb. Hade det inte varit för att vi bor på en ö, där vi måste pendla till fastlandet, så hade många fler säkert redan lämnat.
Det som också bekymrar mig är att biblioteken har ett demokratiskt uppdrag. Vi ska verka för yttrande- och åsiktsfrihet. Kan vi göra det när vi själva blivit så tysta?
Det krävs mod, kunskap och mångfald för att stå upp för demokratin. Vem orkar och vem vågar? Regiondirektör Peter Lindvall brukar efterlysa modiga chefer, jag hoppas att han själv är en. Jag vet att många berättat för honom om situationen på biblioteken. Det skulle vara skönt för en demokratiarbetare att veta att någon står upp för mig så att vi kan fullfölja vårt uppdrag om att vara en demokratisk mötesplats för kultur, kunskap och upplevelser.