Jag och flera av mina kollegor lyssnade spänt på framför allt Rolf Öströms (M) svar till Håkan Ericssons (S) interpellationer om våra äldreboenden på Hemse på regionfullmäktigesammanträdet den 21 juni.
Jag står inte upp för Attendos låga bemanning och vinstdrivande tänk. Det har jag klargjort för vår Attendo-chef och har också klargjort att jag kommer aldrig hålla tyst om det blir försämringar för de äldre och oss i personalen, aldrig!
Jag är kvar av den stora anledningen att valmöjligheten för en undersköterska på Sudret att få jobba på särskilt boende inte finns numera i regionens regi utan enbart i Attendos. Jag som undersköterska vet att flera anställda skapar trygghet, ger möjlighet till flera kramar vid vård i livets slut, ger möjlighet till mer egen tid och ger ångestlindring till oroliga själar. Om man inte förstår det tycker jag inte man bör sitta som styrande politiker i omsorgsfrågor!
Det stora problemet är när ni politiker klampar in i områden ni inte har en aning om hur de fungerar. Du, Rolf Öström, har inte ens kommit ut på möten till oss för att lyssna eller ta diskussionerna med oss. Du har inte haft någon anhörig hos oss som vi vårdat i livets slut och sett vilken betydelse det har med fler i personalen. Du har inte sett att fler anställda ger tryggare vård! Då hade ni inte gått med på att låta detta bli som det blir.
När Rolf Öström i debatten i fullmäktige började komma in på att kanske regionen ska börja dra ner personal i egen verksamhet då blev jag rent ut sagt förbannad. Hur kan man ens yttra sig så? Det ni i Region Gotland behöver göra för äldreomsorgen på ön är att se till att den blir attraktiv bland våra ungdomar. Denna sommar är den värsta sommaren hittills på vårt boende. Vi har inte vikarier eller personal så det räcker. Vi går kort hela tiden.
Varför är det så tror du Rolf Öström ? Sen ställer jag en fråga till er alla, var är kvaliteten för oss arbetare? Hur tror ni vi mår av denna stress med nerdragningar? Hur känns det när man går hem och inte hunnit gå på byn med damen man lovade? Eller inte hann sitta ner en extra stund vid ledsna anhöriga. Att behöva springa ifrån en människa i dess sista andetag i livet för att det larmar på fyra rum till?
Är vi gotländska medborgare och arbetstagare och skattebetalare inte värda mer? Vem bryr sig om oss? Är inte det bästa att låta det kosta lite till, ha anställda som orkar och göra äldreomsorgen till ett drömyrke för ungdomarna på ön?