Insändare: Enorm besvikelse över våra politiker

Efter P4 Gotlands intervju med Stefan Nypelius i torsdags upplevde jag en enorm besvikelse gentemot våra kommunala politiker inom de sex partier som nu väljer att inte stötta det förslag som förvaltningen lämnat i skolöversynen. Vilket förtroende har våra politiker för professionen samt för vetenskap och beprövad erfarenhet (vilket förslaget vilar på)? 

Vilket förtroende kan professionen inom gotländsk skola ha för våra politiker, som nu går helt emot det profession och beprövad erfarenhet säger?
Efter mer än 20 år inom den gotländska skolan har jag sett hur den utvecklat sig, med gradvis försämrad likvärdighet över ön och väldiga utmaningar gällande kompetensförsörjning och ekonomi. Med den negativa utveckling som varit så var det välkommet när regionfullmäktige gav i uppdrag att göra en översyn över skolorganisationen där man särskilt skulle belysa kompetensförsörjning, ekonomi och lokaler. 

Äntligen, tänkte nog många inom gotländsk skola. Det var ju en översyn senast för nio år sedan då vi inte hade politiker med tillräckligt mod att skapa en hållbar skolorganisation på ön. Förhoppningen om att dagens politiker skulle besitta större mod och större kunskap om skolan väcktes. Men ack!
När förvaltningen gjort denna översyn, där både personal och befolkning varit delaktiga, och kom med förslag på lösningar, kom den tydligen som en överraskning för barn- och utbildningsnämnden. Jag tror att vem som kunde räkna ut att förslaget så klart skulle bli att lägga ner ett antal skolor, för hur ska vi annars kunna kompetensförsörja alla dessa enheter med de utmaningar vi har. 
I inslaget från P4 Gotland kunde vi lyssna till en intervju med Stefan Nypelius där han förklarar varför man valt att gå emot utredningens förslag och uttrycker bland annat följande: ”Jag har sagt hela tiden, från början, att mitt mål är att vi måste ha ett förslag som håller över fler olika politiska konstellationer efter valet också, så att det har varit målet och vi har sett att det var det som var framkomligt som vi kunde sätta in riktningen framåt för skolorganisationen.” 

Vilken framtid ger du gotländsk skola i att stå kvar vid de utmaningar vi har i dag och som bara blir större? Vilka förutsättningar ger du för pedagoger och skolledare att bedriva en kvalitativ och likvärdig utbildning? Hur tänker du att detta ska hålla långsiktigt? Ska vi gå in i en ny skolöversyn igen om några år, enkom för att dagens politiker inte vågar fatta obekväma med nödvändiga beslut?