En låtsasutredning för att dölja sanningen

Nedläggningen av Polhemskolan sker under vilseledande former.

Polhemskolan i Visby.

Polhemskolan i Visby.

Foto: Katarina Hedström

Insändare2024-11-09 06:30
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det är tydligt att beslutet att lägga ner Polhemskolan redan är taget. Från början sades det att utredningen skulle avgöra vilken skola som var mest lämpad att stängas, men i slutändan handlade det bara om att få tillgång till våra lokaler. Vi föräldrar hade kunnat acceptera ett sådant beslut om vi fått en ärlig förklaring. Istället bemöttes vi med en bluff – en skenutredning som påstod att Polhemsskolan var det logiska valet. Det mest uppriktiga hade varit att säga rakt ut att lokalerna behövs för vuxenutbildningen. 

Kostnaderna för dessa skenprocesser, liksom tidigare försök att lägga ner skolor, är löjeväckande och en ren belastning för samhället. Den förra utredningen var så dålig att politikerna inte vågade fatta beslut baserat på den. Om skolnedläggningar ska ske, varför inte vara ärliga? Dialogmötena blev en pinsam föreställning, eftersom beslutet i praktiken redan var taget – allt handlade enbart om lokalerna. 

Trots detta fortsätter ni att hävda att "beslutet inte är taget." Processen har hanterats uselt. Våra synpunkter har reducerats till "30" i officiella handlingar, trots att vi lämnat in en omfattande skrivelse och deltagit i dialogmöten. Att avfärda vår skrivelse som en "namninsamling" är både missvisande och förminskande.

Detta är inget annat än ett hån mot oss föräldrar, lärare och framförallt våra barn. Våra barn lär sig i skolan om demokratiska processer, men när det gäller på riktigt ser vi tyvärr något helt annat. Er process är ett spel för gallerierna, och vi tvingas stå tysta och se på – ingen granskar, ingen opponerar sig, ingen ifrågasätter. Man låter allt flyta igenom och hoppas att det ska falla i glömska.

Vi vill belysa hur felaktigt denna process har skötts, för nästa gång kan det vara ditt äldreboende, din förskola eller någon annan viktig verksamhet som drabbas. I en demokrati förtjänar vi att bli hörda, och beslut som påverkar vår vardag måste baseras på fakta och rätt förutsättningar.

Hur kan detta vara för ”Barnens bästa”?