Insändare: En gammal gute står ensam på stranden

De gar en gammel gute
pa strandi av sin åi
sum han for ifran för penggar
– u här vill han stille dåi.

Jå han jär en äkta gute
sum nå minns säin bana-ar
när han laikte äutäi sandn
– nuck kummar de en tar.

Fran ett gammelt guta-auge
när han gar pa bandomsängg
när han gar äi vintarköilå
– där han jobbede sum drängg.

Han star ainsummen pa strandi
u seir soli hällä mair
äi den stäure lugne sjoen
sum en gangg gidd läiv ti flair.

Han for bort fran gutajårdi
för ti tjäne si en slant
han hadd källingg ban u villå
men hans hjärte sat sum pant.

Där star en gammel gute
sum Gotland atarser
där pa blåeldskanted böiväg
u han stille nåigdar ler.

At minnar lali fäine
sum aldrig i en dråim
för han tänkar pa de säine
u bläir i själi åim.

Fran ett gammelt gute-auge
som har grumlets äutav starr
kummar de väl någre tarar
– äi hans röstn finns ett darr.

Han jär int ainsummen länggar
i de tankar han har kvar
där jär mor u far u syskå
u en summar undarbar.

När di dansar runt äi ringgar
äi en blåmmu summarfest
där di laikar äutäi ängge
u da läive jär sum bäst.

Översatt av Las Jakobsson efter dikt av Hans Clerwall Nynäshamn/Fröjel