Ja du, ”Gammal stenarbetare”. Ditt inlägg är som ett vykort från 1953. Det luktar cementdamm, kokkaffe, blåställ – och en orubblig övertygelse om att ”det nog inte är så farligt ändå”. Nästan rörande. Nästan.
Att du själv inte känner någon som dött av luften i Slite är ungefär lika relevant som att säga att man haft eternittak hela livet utan att få cancer – alltså är asbest ofarligt. Den typen av logik hör hemma på kafferep, inte i en diskussion om folkhälsa och klimatpåverkan.
Och jo – cementfabriken ligger mitt i samhället. Det är hela poängen. Att samhället byggdes upp runt fabriken på 1900-talet är inte ett argument för att vi 2025 ska låtsas som att allt är frid och fröjd. På den tiden rökte man för hälsan, körde utan bälte, spikade eternitplattor för glatta livet och sänkte soppåsen i sjön med en sten. Att något var vanligt förr gör det inte klokt idag.
Du lyfter med stolthet att många bott där hela sina liv och jobbat på fabriken. Det är sant. Det är också sant att lojalitet, sammanhållning och brist på alternativ är starka drivkrafter. Men det är inte ett bevis på god luft. Det är ett bevis på hur normaliserat det blivit att leva mitt i ett moln av utsläpp. Fabriken i Slite står för omkring fyra procent av Sveriges totala koldioxidutsläpp. Det är inte en detalj – det är en katastrof med vägbeskrivning.
Så nej, det är inte de som påtalar problemen som borde flytta. Det är inte de som är känsliga. Det är du som föredrar cementnostalgi framför framtidsansvar.
Men visst – fortsätt minnas tiden då luften var grå, ingen frågade varför, och ett litet dammlager i lungorna mest sågs som ett hederstecken.