Regionstyrelsen har nu sagt ja till att gå i borgen för ett lån på 264 miljoner kronor till Visby Roma hockeys nya arena. Samtidigt står det klart att IK Graip i Slite fick blankt nej – på en begäran om fem miljoner.
Det här handlar inte bara om idrott. Det handlar om likabehandling, konsekvens och ekonomiskt omdöme.
När Slite Idrottscenter ansökte om borgen för ett mindre lån tidigare i vår, avslogs det med hänvisning till Region Gotlands finanspolicy: "Borgen beviljas endast till helägda bolag.”
Bara veckor senare säger samma Regionstyrelse ja till ett borgensåtagande – över 50 gånger större – för ett privat projekt. Vad hände med policyn?
Det handlar alltså inte om vad som är möjligt – utan för vem.
Vi i Sverigedemokraterna röstade nej. Inte för att vi är emot idrott – utan för att vi vägrar acceptera att vissa föreningar får specialbehandling, medan andra blir avfärdade med ett regelcitat.
Och lika viktigt: vi röstade nej för att regionen inte har råd.
En borgen på 264 miljoner är inte gratis. Den innebär en ekonomisk risk för Gotland som helhet – i en tid då vården saknar personal, omsorgen pressas och investeringstrycket redan är extremt.
Till detta kommer ett årligt driftbidrag på 16,3 miljoner och nyttjanderätt på ytterligare 6,2 miljoner – totalt 22,5 miljoner per år. I praktiken ger man alltså bort en hall på skattebetalarnas bekostnad, för att sedan köpa tillbaka tider i den.
Det är inte rimligt. Det är inte rättvist. Och det är inte ekonomiskt försvarbart.