I GA 11 mars finns en ledare under rubriken "Sälen får frossa medan fisket svälter".
I GA 13 mars en insändare under rubriken "Det är inte sälen som är problemet – det är vi".
Jag är uppväxt i Småland och har tillbringat många sommarlov och semestrar i Smålands skärgård och då framförallt på ön Strupö, som ligger mellan Västervik och Oskarshamn.
Den ön hade tidigare en så stor fast befolkning att man hade en egen skola, i dag bor ingen enda där året runt.
Jag har en äldre karta över en stor del av Smålands skärgård och där kan man se två stora områden som anger skyddsområden för sälen. Och man jagade aldrig säl trots att man till exempel litet utanför Strupö hade en av sälarnas favorithällar och där det alltid var packat med säl. Och man levde gott på sitt fiske!
Hur hänger det här ihop?
Jo, man fiskade framförallt ål och gädda och använde sig då av vad man på småländska kallade "ålhommor".
När man vittjade dessa så talade man om för grannen hur många tjog ål man hade fått. Nu är som bekant ålen illa ute.
Och varför då?
Jo, större och flera ålhommar och så blir det kris. Det är precis som insändaren den 13 mars säger, det är vi som är problemet.