Demokrati innebär mer än rätten att klaga

Insändare2021-04-08 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Valrörelsen tycks ha börjat. Både till höstens kyrkoval och till nästa års allmänna val. Tidningens insändarsidor lider redan av överflöd på centralt producerade vallöften. Nå, att påminna om kyrkovalet kan tyckas befogat, det är det glömda valet.

Jag funderar mer på det Karin Nyström skriver om politiskt engagemang.  I en demokrati måste folk engagera sig för politiken. Men folk tänker olika. Därför bildas politiska partier. I Nederländerna har parlamentet runt 15 partier. Här tycker vi att åtta partier är alldeles för många för att alla ska få en egen dag i Almedalsveckan. I länder med majoritetsval som England och USA kan bara två stora partier göra sig gällande. 

I Kina klarar man sig med ett parti. Det gjorde man i Östeuropa förr också. Det kallades folkdemokrati. Ja, detta missbrukade ord ”demokrati”. Om inte jag får mina intressen och behov tillgodosedda då är det ingen demokrati. Därom handlar de flesta klagomålen på samma insändarsidor.

Förr var alla svenskar medlemmar i Svenska kyrkan. Ännu lite längre tillbaka stod den för både utbildning, vård och social omsorg. Ser man det så borde det i dagens sekulariserade samhälle vara obligatoriskt att vara med i ett politiskt parti. Vill man ha sina rättigheter måste man också vara med om besluten hur de gemensamma begränsade resurserna ska fördelas.

Men det går ju inte! Frihet vill vi ha. Så är vi alla liberaler. Vård, skola och social omsorg vill vi ha. Så är vi alla socialdemokrater. Lugn utveckling med trygghet och respekt för tidigare generationer vill vi ha. Så är vi alla konservativa. Svensken står där i beråd mellan hötapparna. Och väljer att klaga över det sätt som ”politikerna” sköter samhället. Man vet ju själv så mycket bättre.