Debatten om informationsplikt för statliga myndigheter har väckt ont blod hos flera debattörer, och överord om ”angiverilagar” används hejvilt. Trots att utredningen ännu inte presenterat sina förslag talas det om att de kan undergräva tilliten mellan människor och i förlängningen rasera det samhällskontrakt som gör Sverige till Sverige. Men om man synar utredningens direktiv och tar en titt på dagens rättsläge inser man att det är precis tvärtom. Ett rättssamhälle bygger på att lagar efterlevs. Civilkurage att anmäla pågående brott är något bra, inte angiveri. Samarbete och informationsutbyte mellan myndigheter är något bra, inte angiveri.
Enligt Skatteverket kan det finnas så många som 158 000 personer som vistas i Sverige utan laglig rätt. Det utgör en grogrund för framväxten av skuggsamhällen, där individer lever utanför lagens ramar. Att offentliga myndigheter på olika nivåer undergräver varandras beslut, exempelvis genom att ekonomiskt stödja personer som redan fått utvisningsbeslut, är både ineffektivt och rättsosäkert.
Offentliga resurser bör användas för att stärka samhällets grundpelare, inte för att möjliggöra fortsatt brott mot lagar och regler. Eller för att tala i klartext – är det rimligt att en gängkriminell person med utvisningsbeslut kan ströva in på Skatteverket för att ändra sin folkbokföringsadress? Är det önskvärt att en person som inte har rätt att vistas i Sverige kan förnya sitt körkort hos Transportstyrelsen?
Informationsplikten som just nu utreds handlar om att säkerställa att samhällets institutioner arbetar tillsammans för att upprätthålla lag och ordning. För att skapa ett fungerande system krävs att myndigheter samverkar och informerar varandra. Det stärker både förtroendet för offentliga institutioner och för samhällskontraktet som helhet. Införandet av informationsplikt är nödvändigt för att värna rättssäkerheten och stärka förtroendet för samhällets institutioner. Genom att tydligt definiera myndigheters roll och ansvar kan vi skapa ett samhälle där lagar och regler upprätthålls på bred front, inte bara i stuprör. Det är vägen framåt för ett Sverige som håller ihop.