Man vet inte om man ska skratta eller gråta åt Sverigedemokraterna på Gotland och hur de bedriver politik. Eller snarare inte bedriver politik.
Trots total frånvaro av politiskt arbete för Gotland lyckas de ta åtta mandat i regionfullmäktige, sannerligen en bedrift.
När budgeten skulle klubbas i senaste fullmäktige hade SD lämnat in ett välskrivet budgetförslag och jag hade bänkat mig vid radion för att lyssna på debatten. För om man gick vidare från orden och studerade siffrorna, som ju är det en budget handlar om, blev det väldigt konstigt.
Här uppfanns det saker att spara tiotals miljoner på, utan att närmare förklara vad det var man ville ta bort, mer än svepande begrepp som ”konsulter” och ”administration”.
Å andra sidan ville man utöka administrationen rejält genom stora utredningar om än det ena och än det andra. Dessa tidskrävande utredningar skulle utföras till en kostnad av 0 kronor.
Jag var verkligen nyfiken på hur de skulle argumentera för sina förslag.
Jag blev besviken.
I den inledande gruppledarrundan var Lars Engelbrektssons budskap att SD röstade avslag på majoritetens budgetförslag. Sitt eget förslag beskrev han som att SD ville spara där man kan och satsa där det behövs. Att ingen kommit på det förut?
Heder åt Filip Reinhag (S) som var den ende (?) som ställde frågor kring SD:s hittepåbudget.
Ingen begärde ordet för att svara och förklara.
Så brukar det vara, det är oftast omöjligt att få svar på konkreta frågor om SD Gotlands politik. Det är svårt att tolka på något annat sätt än att de folkvalda sverigedemokraterna helt enkelt inte har en aning om sin egen politik. De kan inte ens svara på de enklaste frågor. Det kan de däremot efteråt i insändare och inlägg på sin egen Facebook-sida där de kan tala oemotsagda.
Gissningsvis efter att de fått sina svar formulerade av samma konsult som skrivit deras politiska förslag.
Åtta mandat. Jisses.