Det sÀgs oftare och oftare att vi lever i en mörk tid. Inte sÀllan Àr ocksÄ de historiska dagar vi minns och uppmÀrksammar under ett Är, fÀrgade av mÀnsklighetens mörka sidor.
Natten mellan den 9 och 10 november 1938 fĂ€ngslades tiotusentals judar och fördes till koncentrationslĂ€ger. MĂ„nga mördades och samtidigt plundrades och förstördes hundratals butiker med judiska Ă€gare. Det Ă€r glassplittret frĂ„n plundringarna som gett hĂ€ndelsen namnet kristallnatten, men vi borde nog i stĂ€llet tala om novemberpogromerna, som den hĂ€r natten var en del av. HĂ€ndelsen rĂ€knas som en vĂ„ldsam inledning pĂ„ det som vi idag kĂ€nner som förintelsen. Vid andra vĂ€rldskrigets och förintelsens slut vĂ„ren 1945 hade 6 miljoner judar mördats av nazisterna. Fram till idag har orden âaldrig merâ uttalats fler gĂ„nger Ă€n vi kan rĂ€kna. Dagens samhĂ€lle Ă€r sorgligt nog varken fritt frĂ„n antisemitism eller rasism.
Ett samhÀlle dÀr mÀnniskor kÀnner sig otrygga och rÀdda pÄ grund av sin tro eller sin bakgrund kan aldrig vara ett bra samhÀlle. Vi har alla ett ansvar att skilja mellan mÀnniskor med judisk bakgrund och de illgÀrningar som Israel i dag gör sig skyldigt till genom sin krigföring i Gaza.
Antisemitism, all annan form av rasism och all uppdelning mellan âviâ och âdomâ mĂ„ste kraftfullt motarbetas. Det Ă€r tillsammans och genom ömsesidig kĂ€rlek och respekt för varandra som vi bygger framtiden; hĂ€r pĂ„ Gotland, i Sverige och i vĂ€rlden.