Det nya Solbergabadet är på väg att byggas. Gotland får äntligen ett efterlängtat, modernt badhus. En plats där barn ska lära sig simma, äldre röra sig i varmvatten och familjer tillbringa tid ihop. Ett badhus, alltså. Men ve och fasa – det ska också innehålla… gemensamma bastur!
Det dröjde inte länge förrän bastulocket blåste av. Först var det oro för omklädningsrummen – könsneutrala, anpassade, traditionella, flexibla. Nu är det bastun som ger politiker bastuklåda. Johan Malmros (C) rycker genast ut till de potentiellt kränkta, badklädesmotvilliga och traumatiserade. Hans viktigaste invändning? Att bastun inte ligger som en liten skrubb precis vid varje omklädningsrum. Det är nästan som att verkligheten hunnit ifatt ritbordet – trots att han själv suttit med där hela vägen, med kritlåda och projektbeskrivning.
Och in kliver Anna Hrdlicka (L), Gotlands självutnämnda sprinklersystem mot allt som luktar majoritetsbeslut. Hon har “lyft frågor” (så pass ofta att styrgruppen snart behövde nackkrage), men har inte blivit “hörd”. Man undrar stilla: om man deltar i referensgrupp, får svar, men ogillar dem – är det då en demokratisk skandal eller bara vuxenlivet?
Kanske har vi som ö önskat oss ett badhus, men förtjänar ett genuscertifierat kompostterapi-center. Vi talar alltså om två bastur – en våt, en torr – belägna vid bassängerna, öppna för alla med badkläder. Katastrofen är total.
Vi kräver mer! Bastur i varje hörn. Individuellt tempererade bastur för känsliga själar. Separata luckor för religiösa, sensoriskt känsliga, och de som fått en dålig upplevelse av ångbad i tredje klass. Bastuvärdar med krishanteringsutbildning. Avjoniserat klorfritt fotbad innan man passerar bastudörren.
För snart är det dags att bada. Tänk på det en stund. Alla dessa kroppar – i samma vatten. Kanske till och med i olika åldrar. Det borde vara förbjudet!
Men skämt åsido. Det är något sorgligt i att ett badhus, som skulle föra människor samman, blivit en plattform för symbolpolitik, ryggdunk och mediala snyft. Vi har inte råd med det här badhuset. Men vi behöver det. Låt det få vara ett badhus – inte ett ideologiskt minfält.