Nu börjar det bli dags att reagera. Den så kallade ”kyrka-statreformen” genomfördes utifrån felaktiga förutsättningar, den visar hur fel det blir, om man är irrationell, agerar mot logiken.
Svenska kyrkan förutsattes felaktigt vara ett trossamfund, ett självstyrande subjekt, vars politiska suveränitet var demokratiskt okränkbar. I själva verket utgick kyrkan istället från och styrdes helt av statsmakten. Av en statsfunktion kan man inte göra ett självstyrande subjekt, alltså en ideell förening, hur gärna man än vill. Reformen låtsades att det gick, och den nya ”föreningen” försågs med en självstyrelseorganisation som skulle styra den som vilken frikyrka som helst. Det är bara det att ”självstyrelsen” representerar inga medlemmar, eftersom det inte finns några och inte skulle kunna finnas. Lita inte på teologerna, jag vet att de inte klarar det här.
Slutsatsen av den här analysen blir att svenska kyrkans självstyrelseorganisation nu– i motsats till före ”skiljandet”– är obefintlig. Ledamöterna representerar bara sig själva. Och dess beslut – som avsättning av förra kyrkoherden i Sunne, kyrkvaktmästaren i Östra Ämtervik, en domprost i Karlstad, en i Lund, nu biskopen i Visby – är ogiltiga, utan innebörd.